När vi pratar om arbetstid i Sverige idag har jag märkt att vi använder talet 40 timmar som en absolut och normativ norm för vad som är både tak och golv. Vi har fått för oss att 40 timmar, som vi enats om är den rimliga övre gränsen (mer ska man inte behöva arbeta) också är det inte bara rimliga men absoluta antal timmar man ska arbeta i veckan för att fullgöra en s.k. heltid, ett vanligt jobb. Om man jobbar färre timmar arbetar man deltid. Vad man förväntas göra under dessa fyrtio timmar är vi dock inte riktigt lika självklart eniga om. Det är inte heller det som i första hand bestämmer lönen, det är konstigt nog det antal timmar som arbetsgivaren bedömer ska åtgå i veckan för den arbetsuppgift jag ska göra. Vi mäter prestation i tid. Samtidigt som vi säger oss tillämpa individuell och differentierad lön.
Jag träffade en ung kille i julas som jobbar heltid på ett privat företag, där han har ett antal ansvarsområden, dagliga arbetsuppgifter som han ska göra. Oftast är han klar med dem innan lunch. Han har inte frågat sin chef om fler arbetsuppgifter, i stället frågade han om det ansågs att han gjorde det han skulle. Och ja, visst det gjorde han ju och absolut tillräckligt bra och löne- utvecklingen blev bra. Men det han retade sig på, och som han berättade för mig, det var att han inte kunde gå hem efter lunch, när han var klar för dan.Jag funderade bara på hans lön. Fick han betalt för det han gjorde eller för den tid han var på jobbet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar