Jag hade egentligen tänkt at skriva om problemet med att skydds- och verksamhetsintressena tillåts samverka idag, men eftersom frågan igår var om performance som organisationside skulle jag vilja fastna lite i det! Man förutsätter att tiden är ett relevant mått på
1. att inte göra för mycket
2. att inte göra för lite
3. att göra rätt
Detta innebär att om man vid ett arbetes utförande ser att det återstår tid, antar man att man gjort för lite. Man ska då fortsätta att göra något, och detta något förutsätts vara rätt. Om det å andra sidan inte återstår tid ska man sluta göra det man gjorde, annars har man gjort för mycket. Min ingång i detta är att tidens inte är ett relevant mått. Arbetstid är bara till för att skydda oss mot att behöva arbeta för mycket, för långa dagar. Det finns ingen relevans i antalet 40 timmar i något annat sammanhang. Det betyder att det finns medarbetare som hinner göra arbetet tillräckligt bra på kortare tid, medan andra behöver ha längre tid på sig. De som behöver mera tid får idag övertidsersättning. Det kommer jag tillbaka till…
När jag pluggade i Göteborg brukade jag ibland äta lunch med en tant som bodde i närheten av min lägenhet. Det var en sån där vinna vinna situation, jag fick billig mat, hon fick sällskap. Hon var en mycket klok tant, och hon gav mej många visdomsord som jag tagit med mig genom livet. Ett av dem var en fråga. "Anna" sa hon; "Hur långt är ett snöre enligt din uppfattning? "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar